Qvinnor
Har haft oturen att hitta till bloggen http://karolinalassbo.blogspot.com/. Där en status-kåt, puckad blondin ger sin blid på världen. Jag får skylla mig själv att jag ens bryr mig, för det är antagligen för att provocera hon skriver. Eller så ÄR hon verkligen så körd i huvudet på riktigt!
Det blir iaf en del kul diskussioner, och här är ett klockrent inlägg från okänd talare:
...men jag anser ändå att det idag mest är qvinnorna själva som står i vägen för det s.k. "jämställda samhället". De flesta qvinnor vill trots allt ha en man med traditionellt manliga egenskaper och attribut. Bakom många qvinnors snack om att deras män helst skall ha "gott självförtroende", "veta vad han vill", "vara framåt" osv. döljer sig de facto en stark önskan om en "stark" man, dvs en man som är framgångsrik socialt och i yrkeslivet, har hög status (som gärna får spilla över en hel del på qvinnan) och... tjänar mycket pengar. Är det då så märkligt om de i sammanhanget aktuella männen ofta kräver en traditionell qvinna i utbyte?
Personligen ställer jag inte upp på sån djurisk skit, för jag vill nämligen ha en i djupare mening självständig kvinna och ingen jävla stenåldersfjortis på apnivå.
Eller ett inlägg från mig angående att hon hyllar Maria Borelius:
Det som är intressant är att det är de som har mest pengar som är bäst på att gnälla över hur mycket de betalar i skatt etc. Och att det är de som har mest pengar som inte betalar avgifter som mina utfattiga studentpolare gör.
Jag spyr smått på denna "status-kåthet", och att framgång endst mäts i hur mycket man tjänar och hur mycket av det man lyckas snilla undan från staten...
Annars kickar jobbet ass, och Anna med. Hare gott!
Det blir iaf en del kul diskussioner, och här är ett klockrent inlägg från okänd talare:
...men jag anser ändå att det idag mest är qvinnorna själva som står i vägen för det s.k. "jämställda samhället". De flesta qvinnor vill trots allt ha en man med traditionellt manliga egenskaper och attribut. Bakom många qvinnors snack om att deras män helst skall ha "gott självförtroende", "veta vad han vill", "vara framåt" osv. döljer sig de facto en stark önskan om en "stark" man, dvs en man som är framgångsrik socialt och i yrkeslivet, har hög status (som gärna får spilla över en hel del på qvinnan) och... tjänar mycket pengar. Är det då så märkligt om de i sammanhanget aktuella männen ofta kräver en traditionell qvinna i utbyte?
Personligen ställer jag inte upp på sån djurisk skit, för jag vill nämligen ha en i djupare mening självständig kvinna och ingen jävla stenåldersfjortis på apnivå.
Eller ett inlägg från mig angående att hon hyllar Maria Borelius:
Det som är intressant är att det är de som har mest pengar som är bäst på att gnälla över hur mycket de betalar i skatt etc. Och att det är de som har mest pengar som inte betalar avgifter som mina utfattiga studentpolare gör.
Jag spyr smått på denna "status-kåthet", och att framgång endst mäts i hur mycket man tjänar och hur mycket av det man lyckas snilla undan från staten...
Annars kickar jobbet ass, och Anna med. Hare gott!
Kommentarer
Trackback